Kjell Gestranius

Jag började i HIK helt enkelt för att våra pojkar Fredrik och Linus var intresserade av idrott, så även jag. I början som hjälp till tränare som då fanns, tror Impe var tränare för de minsta då, där Fredrik var med.

Ett minne från den tiden är då vi skulle spela match mot IFK Mariehamn, pojkarna var kanske i 10-års åldern?? Vi hade problem vem som skulle vara i mål, och beslutet föll på Niclas Forsström. Jag tror HIK förlorade med 0-26, och matchens lyckligaste spelare var Niclas som hade haft så mycket jobb i mål. Han var sedan målvakt under flera juniorår, och en bra sådan.

Gav man ena fingret till HIK så betydde det att inte bara ena handen, utan hela kroppen följde med. Började med att vara medlem i reklamutskottet, ett jobb jag inte gillade. Jaga runt och skaffa pris för Hammarspelen, och tigga – tigga och tigga.

Fotbollen blev det som jag fastnade inom.
Gick en domarkurs, och kom att vara på linjen med UFFA som domare i en veteranmatch IFFK mot KaaPo. Det var min första och sista domarinsats. Finströmarna var som galna då jag vinkade för mål, på ett skott ribba in. Larentz låg på bollen bakom mållinjen, men det var tydligen bara jag som såg det. Det utmynnande i årslångt hat, där vissa spelare inte kunde motstå spott och spe varje gång vi sågs. Jag lämnade tillbaka min utrustning till Bryggman. Det var det sjukaste jag varit med om.

Blev sedan lagledare och vid behov, då andra inte fanns att tillgå, tränare.

Minns då speciellt då vi deltog i Kokkola Cup. Vi hade de ett bra C-junior lag, med många spelare som senare blev riktigt bra också som seniorer. Det speciella med denna cup var en match där två av våra spelare – bröder – började krackla med varandra. Domaren visste inte vad han skulle göra, det hör inte till vanligheterna att det pucklas inom egna laget. Allt löste sig dock.

Mitt engagemang bliv bara intensivare med åren. Det var svårt att få ihop spelare, ännu värre att få ihop ledare, både inom sektionen, men än värre som tränare. Spelare fick man köra runt i både Hammarland och Eckerö för att få ihop till match. Eckerö pojkarna var det svårt att hitta, ibland var det hos mamma, ibland hos pappa, och ibland hos någon annan😉

En episod jag kommer ihåg från äldre junior åldern, kanske pojkarna var runt moppeåldern. Vi skulle spela match på Hammarvallen, och hade ingen som ville stå i mål. Vi hade en pojke som var väldigt duktig, men han vägra, han vill spela ute. Jag kom med förslaget att vi skulle rösta, och den som får mest röster står. Röstningen löste jag så att jag skrev han duktiga målvaktens namn på alla lapparna, lade lapparna i mössan, och det drogs en lott. På lotten stod Jan Welin, så han accepterade att stå igen en gång. Om han fått veta att hans namn fanns på alla lapparna så vet jag inte hur det gått. Nu är det väl preskriberat, eller hur Jan Welin.

Det var så ont om spelare, och så tungt att få ihop lag efter ett tag i Fredriks och Linus ålder, de fick alltid spela med äldre. Vi flyttade till Mariehamn, och jag slutade inom HIK, blev sakteliga indragen i IFK Mariehamn istället, under några år.

Sedan tillbaka till HIK igen, nu som lagledare för A-laget, i och med att Linus flyttade tillbaka som spelare. Då var det cirkus igen några år, en hel del år faktiskt. Med olika tränare, men speciellt Jan Hansson, som jag hade ett väldigt gott samarbete med. Men också här var det ett idogt arbeta att dra ihop spelare, inte fanns det under lag för ett A-lag enbart i Hammarland.
Det plockades härifrån och därifrån. Till och med spelare från IFK hjälpte HIK under flera år.

Här kommer jag ihåg en episod som hör till det eviga problemet med målvakter. Vi spelade i fyran, och hade en målvakt som inte ville spela borta matcherna på fastlandet. Jag fick tag på en som var villig att spela dessa fastlandsmatcher, och det var ett lån från SalPa. Namnet var finsk klingande, och första matchen var i Kimito. Målvakten lovade vara där då HIK kom fram. Calle Greiff var tränare då. Han ringde mig, och svor över att jag inte berättat vad det var för målvakt jag skaffat. Då de kom in i omklädningsrummet satt där en mörkhyad kille i mörkret, och givetvis hoppade dom till. Men det var rätt, namnet var finskt men färgen var det inte. Det var en bra målvakt, och den hjälpen hade vi nytta av.

Kuriosa under denna tid med A-laget var väl då alla körningar. Vi åkte som regel till fastlandet med Karlströms båt från Hummelvik till Osnäs, därifrån buss till matcherna. Samkörning här hemma, där vi åkte med småbilar. Jag körde från Lumparland via stan, plocka upp spelare till full bil, sedan till Hummelvik, Lumparn runt. Samma rutt tillbaka på sena kvällen.

Trots alla svårigheter som finns inom en så liten förening som HIK (HammIK hette vi inom fotbollsvärlden – för att inte blandas ihop med Hangö IK), så kom det fram många väldigt duktiga fotbollsspelare från kommunen.

Tillsammans med Åsa så var vi aktiva inom skidsektionen under några år, men det dog bort genom att det flera år var snöbrist. Tyvärr, för HIK var väldigt i gång under den tiden, med bygget av nya banor i t.o.m. skidskyttebana, som kanske användes en gång?

Bilden är i alla fall ett bevis på att Impe var tränare, detta var under ett Alandia Cup. Fredrik är född 1977, och han ser ut som om han är 10 år här, kanske, alltså då 1987, eller? Några känner jag ju igen, Hanssons ungen stående andra från vänster, Mikael Sjöberg andra från höger, resten är Eckerö ungar. På huk från vänster, Gunnar Stjärnfelt, Niclas Forsström, här ännu inte målvakt, Men det är kanske lillebror som ligger framför, Peter Forsström, Fredrik vid hans fötter och sist vår stjärna då Jonas Wilen.

 

Övriga personer

André Karring

André Karring heter jag, född på Åland men bott en del av min ungdom på fastlandet. Spelat fotboll i Hammarland senaste 8-10 åren. Till vardags

Läs mer »

Anne-Maj Mattsson

Mitt inträde i föreningen kom sig av att min blivande man Stig var aktiv fotbollsspelare i HIK när vi träffades. Först som supporter till A-laget,

Läs mer »

Annea Forsström

Vad har HIK betytt för dig? HIK har betytt jättemycket för mig. Det började när jag gick i skola i mitten på 1960-talet och var

Läs mer »

Peter Pussinen

Vilken gren var du aktiv i eller vilken uppgift hade du inom föreningen? Jag tränade PF-04 i fotboll under ett antal år. Vilken är ditt

Läs mer »

Janne Hansson

När jag parkerar utanför Janne o Kicki Hanssons hus i Marsund är det första jag ser Janne som står i garaget och tränar på en

Läs mer »

Malte Holmes

Malte Holmes började vara med i HIK ca 2009. Han har hållit på med fotboll, friidrott och innebandy. HIK erbjöd en trygg miljö där han

Läs mer »

Anki Johansson

Vad har HIK betytt för dig? Jag var aktiv fotbollsspelare i HIK under 1970-talet. Jag halkade in lite på ett bananskal. Min gudfar Johannes Byberg

Läs mer »

Kristoffer Eklund

Vad har HIK betytt för dig? HIK har varit, och är fortsättningsvis, en viktig social knytpunkt. Tycker fortfarande att det är lika roligt att åka

Läs mer »

Ramona Hilden

Vad har HIK betytt för dig? HIK betydde mycket för mig som barn och ungdom, jag fick möjligheten att spela fotboll från 7-8 års åldern

Läs mer »

Solveig Ahlqvist

När min dotter Ramona började spela fotboll 1978 så blev jag också involverad i föreningen. Jag har haft olika uppgifter. Jag var lagledare under flera

Läs mer »

Wiktor Nummelin

Jag kom till Åland som 18-åring för att jobba ett år på lokalradion och kände knappt en människa förutom mormor och farfar och några kusiner.

Läs mer »

Liam Petterson

Liam Pettersson är endast 17 år (fyller 18 senare i år) men har redan hunnit vara ledare i fem år! Liam är från Eckerö och

Läs mer »

Catrin Häggblom

Jag har egentligen dubbla minnesbilder av HIK. Under min ungdomstid på 80-talet då jag lockades med i HIK flick- och damlag och sedan många år

Läs mer »

Anders Granskog

Vad har HIK betytt för dig? För mig har HIK varit en stor del av mitt aktiva sportliv från tidigt 50-tal. Vi från Torp hade

Läs mer »
Scroll to Top