Anne-Maj Mattsson

Mitt inträde i föreningen kom sig av att min blivande man Stig var aktiv fotbollsspelare i HIK när vi träffades. Först som supporter till A-laget, sen som själv aktiv och därefter våra flickor o numera våra barnbarn. Engagemanget i föreningen, blev med tiden också mer i hela verksamheten. Brukar skoja o säga att jag blev ingift i HIK.

Tror jag har verkat inom styrelsens alla positioner utom ”materialförvaltare”. Det gjorde att kännedomen om verksamheten grundades och känslan för att vi hade en förening som fanns till för alla som ville, barn, ungdomar, seniorer och veteraner inom olika idrotter.

På 70-80 talet fanns en stor gemenskap inom föreningen men också inom kommunen i stort. Som att föreningen lyckades med att bygga sitt eget klubbhus innehållande samlingsrum, omklädningsrum, kiosk, domarrum o förvaringsutrymmen, på i stort sett talkoarbeten. Många av våra aktiva spelare och supportrar arbetade inom byggbranschen, bygg, måleri, vvs och hade därför möjlighet att förverkliga projektet. Arkitekten för huset var Allan Överström. HIK är nog den enda idrottsförening på Åland (tror jag) som byggt och äger sitt klubbhus.

Eloge

Hammarvallens gräsplan förstorades (vilket år har jag glömt) och har nu internationellt godkända mått. Samtidigt byggdes löparbanor, kast- o hoppbanor med tartanbeläggning. Skulle önska att dess användning kunde utnyttjas mera.

Var själv aktiv inom damfotbollen, som vi startade upp 1970/1971, det var på den tiden en helt ny verksamhet som då tog sin början på Åland. Var nog många som var skeptiska att det skulle bli något på länge sikt, sågs nog lite som ett temporärt påhitt. Men så blev det inte kan vi konstatera idag, vi har nu ett av Finlands bästa ligalag på Åland i ÅLAND UNITED.

Att starta upp damfotbollen var förenat med mycket arbete och diskussioner både inom föreningen internt men också i de officiella kanaler som handhade fotbollen på Åland. Ålands Bolldistrikt (det som idag är ÅFF) hade det genomgripande ansvaret för fotbollsverksamheten på Åland. Här vill jag framhålla Gösta Bryggman som fanns på Bolldistriktets kansli under lång tid, han gav oss mycket hjälp o stöd, med sin kunskap o intresse bistod han oss, alltid med vänlighet o stort tålamod.

Vi hade ju också att göra med Finlands Bollförbund o där var det nog knepigare att diskutera, för det första språket och sedan också att få gehör för våra planer.
Tacksamt också att vi från föreningens styrelse hade stöd och uppmuntran i arbetet att förverkliga dom lite vilda idéerna, dom stod verkligen bakom oss, stöttade o hjälpte oss fram, både vad gällde ekonomin och i övrigt sågs damfotbollen som likvärdig med herrfotbollen.

Jag hade ett mycket och långt o bra samarbete med Jan-Erik Eriksson ”Boda Janke” han var en eldsjäl i det han var involverad i, oberoende om det var fotboll, skidning, eller annat. Ett säkert kort var att när Janke ringde så va de ”inga vidare de” utan igång bara med det som skulle. Ett tag var jag sekreterare när han var ordförande i föreningen och det var inte bara en eller två gånger som han ville jag skulle göra en ”skrivelse”, det var hans sätt att driva frågor som var viktiga.

I samband med en resa till fastlandet med damlaget hade vi ont om spelare så jag frågade Lilly-Ann Forsbom (då Eriksson) om hon kunde komma med, hon var högst 13 år o spelade i flicklaget. Då ringde pappa Janke upp mej och sa: ”Lilly-Ann får följa med om du tar ansvar för henne.” Hon kom med o allt gick bra.

Eftersom jag nu är inne på fotboll (vad annars) tänkte jag berätta lite om händelser som satt sej i minnet. Då vi deltog i finska serien blev det att åka till fastlandet ungefär varannan helg. På den tiden hade vi den lyxiga förmånen att åka flyg dit och båt hem. Som lagledare hade jag ansvaret för biljetter och bokningar både gällande resor o boende, vissa gånger blev det övernattning, där hade jag mycket hjälp av Ulla Gustafsson på Ålands Resor som bokade flyg, båt o ibland tågresor åt oss.

Ibland vart de lite nervöst på flygterminalen att alla brudar skulle dyka upp, flyget gick vid 6 på morgonen så var man lite morgontrött så kunde de bli problem. Vi måste vara 15 personer för att få 25% rabatt på flyget om sen nån inte kom så blev det problem förstås. Så en gång när vi saknade en person så fick jag ett boardingkort över, när flygvärdinnan började räkna i flyget o kom till att det inte stämde med antal som var bokade blev jag lite skärrad. Dels att vi skulle förlora rabatten och dels att jag skämdes för mitt tilltag, jag sa ingenting men kände att färgen steg i ansiktet o hjärtat hoppade runt. Som tur va så blev de inget mer utan flyget startade. Kan nog säga att det blev lite diskussion efter det och det hände inte fler gånger. Är ju preskriberat nu.

Under en match i Björneborg fick vi lite ”andningsproblem”. Gunni Mattsson var med på den resan och fick hoppa in i matchen, hon var nog inte riktigt tränad, tror jag, så efter viss tid började hon kippa efter andan och sa att hon inte fick luft. Hennes man Svenke (Sven-Erik) var med på resan och han tyckte väl inte att det var så farligt så han ropade att ”spela barra”. Men det gick ju inte så hon kom ut, men Svenke menade väl att inte ska man ge upp så lätt. Allt slutade bra men blev en följetong det där sen ” spela barra” oberoende om du kan andas eller ej.

En annan episod hände i Åbo, vi åkte taxi från buss stationen ut till Kuppis, betala skulle vi förstås göra så varje bil betalades av någon i gänget. Kvitto var viktigt annans fick man ju inte ersättning från föreningen, så en av flickorna som betalade begärde ”vitto” av chauffören. Kvitto hetter kuitti på finska, vitto är något helt annat. Hon fick dock sitt kvitto men det blev lite roligt i efterhand.

Det jag ser som en röd tråd i verksamheten under den tiden var att det fanns så många som ställde upp och hjälpte till med så mycket som man nu efterhand kan tycka var helt otroligt, frågades det om hjälp var svaret oftast jakande. Det kändes verkligen som att Hammarvallen var en samlingsplats för villiga och intresserade människor som gav av sin tid till det ideella arbetet.

Ett exempel som jag minns var att damlaget ofta hade utbyte med lag både från Sverige o fastlandet, de kom oftast på lördag/söndag, vilket betydde att domare skulle tillfrågas. Vi hade flera fotbollsdomare som ställde upp fastän det var helg; Henry Svenblad, Ole Mattsson och Hemming Gustavsson. Jag hade nog dåligt samvete många gånger när jag kontaktade dem på helgen, men jo dom kom nog.

Jag vill nämna Lidolf Svenblad och Holger Nordblom som gjorde stora avtryck under sina aktiva år i föreningen inom fotbollen, före min tid.

Inom skidningen hade förening mycket framgång bland juniorerna men även bland seniorerna, då tänker främst jag på Klas-Göran Janse ́n som deltog i många internationella tävlingar, bl.a. VM för veteraner där han placerade sig på tredje plats.

Jag har haft så många personer som jag samarbetat med och som varit till hands under alla dessa år som jag själv varit i föreningen, i lagsammanhang, i verksamheten, bland föräldrar, andra anhöriga, att jag kan bara säga ni har alla gjort att mitt intresse blivit levande och att jag inte skulle vilja vara utan denna tid, 50 år, i HIK.

Övriga personer

Solveig Ahlqvist

När min dotter Ramona började spela fotboll 1978 så blev jag också involverad i föreningen. Jag har haft olika uppgifter. Jag var lagledare under flera

Läs mer »

Janne Hansson

När jag parkerar utanför Janne o Kicki Hanssons hus i Marsund är det första jag ser Janne som står i garaget och tränar på en

Läs mer »

Annea Forsström

Vad har HIK betytt för dig? HIK har betytt jättemycket för mig. Det började när jag gick i skola i mitten på 1960-talet och var

Läs mer »

Anders Granskog

Vad har HIK betytt för dig? För mig har HIK varit en stor del av mitt aktiva sportliv från tidigt 50-tal. Vi från Torp hade

Läs mer »

André Karring

André Karring heter jag, född på Åland men bott en del av min ungdom på fastlandet. Spelat fotboll i Hammarland senaste 8-10 åren. Till vardags

Läs mer »

Malte Holmes

Malte Holmes började vara med i HIK ca 2009. Han har hållit på med fotboll, friidrott och innebandy. HIK erbjöd en trygg miljö där han

Läs mer »

Kjell Gestranius

Jag började i HIK helt enkelt för att våra pojkar Fredrik och Linus var intresserade av idrott, så även jag. I början som hjälp till

Läs mer »

Ramona Hilden

Vad har HIK betytt för dig? HIK betydde mycket för mig som barn och ungdom, jag fick möjligheten att spela fotboll från 7-8 års åldern

Läs mer »

Wiktor Nummelin

Jag kom till Åland som 18-åring för att jobba ett år på lokalradion och kände knappt en människa förutom mormor och farfar och några kusiner.

Läs mer »

Catrin Häggblom

Jag har egentligen dubbla minnesbilder av HIK. Under min ungdomstid på 80-talet då jag lockades med i HIK flick- och damlag och sedan många år

Läs mer »

Liam Petterson

Liam Pettersson är endast 17 år (fyller 18 senare i år) men har redan hunnit vara ledare i fem år! Liam är från Eckerö och

Läs mer »

Kristoffer Eklund

Vad har HIK betytt för dig? HIK har varit, och är fortsättningsvis, en viktig social knytpunkt. Tycker fortfarande att det är lika roligt att åka

Läs mer »

Anki Johansson

Vad har HIK betytt för dig? Jag var aktiv fotbollsspelare i HIK under 1970-talet. Jag halkade in lite på ett bananskal. Min gudfar Johannes Byberg

Läs mer »

Peter Pussinen

Vilken gren var du aktiv i eller vilken uppgift hade du inom föreningen? Jag tränade PF-04 i fotboll under ett antal år. Vilken är ditt

Läs mer »
Scroll to Top