Vad har HIK betytt för dig?
För mig har HIK varit en stor del av mitt aktiva sportliv från tidigt 50-tal. Vi från Torp hade ju ca 10
km till Hammarvallen och de första minnen av hur vi tog oss dit var att vår lärare Atle Andersson
skjutsade oss dit för att vi kunde delta i de friidrottstävlingar som det då fanns för oss juniorer.
Senare på 50-talet cyklade vi till träningar och tävlingar både i friidrott och fotboll.
Vilken gren var du aktiv i och vilka uppgifter hade du inom föreningen?
Jag har varit aktiv i så gott som samtliga grenar som fanns på programmet från friidrott, fotboll,
volleyboll, skidning och backhoppning.
Friidrotten var till en början den gren som vi Torpbor mest sysslade med. Bröderna Markku och
Reijo Johansson var tillsammans med mig och min bror Bo väldigt intresserade och deltog i så gott
som alla grenar. Markku var en verkligt stor talang och var bland de bästa juniorerna på Åland i så
gott som alla grenar. Ett minne är stavhoppningen. Vi tillverkade stavar av björk, som var väldigt
spänstiga så länge de var färska, så fort de torkat lite blev de väldigt sköra och gick många gånger
av och vi for in i sandhögen vi hade för att landa i. Till Hammarvallen skulle införskaffas en ny
stav och vi aktiva ville att man skulle köpa en stålstav, som då var det nyaste alternativet, men
ledningen för HIK tyckte den var för dyr och man inköpte en bambustav, som var alltför grov och
tung för oss juniorer, så i och med detta så upphörde stavhopp i HIK och staven blev nog aldrig
använd.
Skidning och i synnerhet backhoppning var ett stort intresse och mina första upplevelser var i den
hoppbacke som fanns i bergen en bit söder om Hammarbo där min pappa Birger blev Åländsk
mästare 1952. Själv provade jag också den backen men sen byggdes en ny backe i Frebbenby där
jag lyckades vinna några gånger som junior både i backhoppning och i kombinerat. Senare var jag
speaker många år vid Hammarspelen.
Jag har varit sekreterare och hade sedan förmånen att ta över som ordförande då den mångårige
ordföranden Robert Söderlund sade ifrån. Under mina år i styrelsen dränerade vi Hammarvallen och
byggde ut planen vid Klaras.
Vilken är din roligaste historia/anekdot från HIK-tiden?
Ett minne som dyker upp var att man höll på att bygga den första Hellesby-masten och Atle tyckte
vi skulle åka upp dit och titta på den. Ja vi inte bara tittade vi klättrade också upp i den. Masten var
uppsatt i hela sin längd men hade inte någon utrustning monterad så jag kunde klättra hela vägen
upp. Atle och de andra vände en bit upp.
Ett annat minne är då vi som bodde i Frebbenby rustade upp hoppbacken som stått oanvänd under
många år. Vi var ett gäng entusiaster med Gustaf Bergman och Tage Mattsson bl.a. som fick backen
i hyggligt skick och hoppade då det fanns snö på 70 – 80talet. Men nu till den historien som nog för
alltid sitter i minnet. Backen började bli alltför dålig för att använda och vi beslöt att riva den, minns
inte året men troligen slutet på 80-talet. Vi beslöt att fråga Erhard Eriksson, som bodde där uppe på
berget och som var erfaren skogshuggare, om han skulle hjälpa oss såga ner backen. Jo sa han kom
efter mej i morgon bitti så fixar vi det. På morgonen när vi skulle hämta honom hade han nog haft
fest på natten och var inte helt klar på morgonen heller. Vi sade då att vi kan ta det en annan dag
men Erhard tog motorsågen och satte sig i bilen och vi for till backen. Väl där började Erhard såga
av stolparna så att det bildades ”gångjärn” sedan sågade han av allatvärstagen utom ett.
Erhard stod mitt under backen och sågade av det sista staget och backen ramlade dit han ville ha
den men ett tvärstag gjorde en rundsväng rakt emot Erhard och då var vi nog beredda på en stor
olycka. Erhard såg nog staget komma mot sig och fick upp armen lite och staget for vidare bara
med en liten studs på axeln. Lite smått chockade konstaterade vi att det gick bra i alla fall.
Vem har enligt dig betytt mest för HIK:s verksamhet?
Enligt min åsikt är nog Robert Söderlund den person som betytt allra mest för HIK. Robert verkade
många år som ordförande och sen som sekreterare och satte nog sin prägel på verksamheten under
alla dessa år. Han är nog den person som absolut bör lyftas fram under jubileumsåret.
Mvh
Anders Granskog
Februari 2021
